Blogaholic
Logga in
·
Styr upp en egen blogg

Tyckarsamhället

Skoluppgift:


Djupet och skärpan, i bruset försvunnit,
Att något skärskåda, har du ej hunnit,
Att ha åsikter om livet, stort som smått,
Har nu blivit ditt livs lott,
En nyanserad ställning, är inte bra,
Ja och nej, svart och vitt – det är det vi vill ha,
Prinsessans klänning den ser ut som skit,
Du säger att den påminner om hepatit,
För på åsikter råder det ingen brist,
Du är helt enkelt en tyckarfascist,
Du skriver för en tidning med åsikter om allt,
Med din kolumn blir du en central gestalt,
Om så ska det låta en kväll inte dög,
Då sätter du rubriken, att det helt enkelt sög,
En fjortonårig flicka, hon säger pip,
Och du krossar henne, av princip,
Du är ett test vi alla måste klara,
Du tror att det är dig vi vill vara,
Ibland heter du Schulman, Von Sydow eller Sandhal,
Din utbildning är som mest gymnasial,
Ibland heter du bara Svensson, Johansson och Kvist,
Du är drogliberal, könsneutral och kommunist,
Dina åsikter på facebook du skriver upp,
Ofta genom att starta en grupp,
Tänk om du slutade predika din moral,
Dina eviga pekpinnar och ditt stilideal,
Vad vore livet om vi slapp ditt jävla tjat,
Dina uttalanden om kläder och om nyttig mat,
Ge mig en bössa så gör jag pinan kort,
Den är såklart metaforisk, men ändå, det vore en rolig sport,
Internet har gett oss en helt ny arena,
Fylld av imbeciller vars tankar har börjat skena,
För djupet och skärpan i bruset försvunnit,
Det triviala, larviga och ytliga har vunnit.

Publicerat klockan 12:21, den 26 april 2010
Har fått 0 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat

En stilfull uppföljare med oväntat djup

Transformers: de fallnas hämnd är den direkta uppföljaren till robotporren Transformers (2007).   Precis som i första filmen är det Michael Bay som står för regin. Bay, som har regisserat den episka hjältesagan Bad Boys, visar som vanligt upp ett brett register med både tung action och djup dialog.

Robotuslingarna Decepticons har hittat en snubbe som påstår sig vara deras riktiga ledare och tyvärr för oss biologiska varelser är han inte en särskilt glad prick. Lyckligtvis finns Optimus Prime kvar som har en tendens att spöa allt och alla till hård musik. Tyvärr åker han själv på en rejäl propp sisådär 20 minuter in i filmen, och filmens egentliga hjälte Sam får klara sig själv de resterande två timmarna.

Både Shia LaBeouf och Megan Fox visar prov på bländande karaktärsskådespeleri. Känslomässigt värre blir det redan i filmens inledningsfas då hon, iklädd smakfulla jeansshort, sitter på en motorcykel och idkar långdistansförhållande.

Just känslor är ett tema som dryftas flitigt i filmen, då Bay skickligt gestaltar tonårsförälskelsens passionerade sidor. Filmens två huvudpersoner hamnar ofta i filosofiska spörsmål kring vad kärlek är och hur man bäst ska behandla sin partner.

Även om det finns ett visst mått av action i filmen, är det tydligt att Michael Bay hade ett budskap han ville få fram. Filmen blir därmed en intellektuell utmaning som avser att få oss tittare att tänka till och omvärdera våra förutfattade meningar i olika frågor.

Filmens djupare partier är väldigt tilltalande, men man kan inte släppa tanken på att han kunde ha klämt in åtminstone lite mer action.

Efter 2 timmar och 20 minuter känner jag mig ändå ganska tillfredställd. Filmen är kanske inte perfekt, men inte långt ifrån.

(Obs. Denna recension är skriven på tvärtomspråket)

Publicerat klockan 00:04, den 8 oktober 2009
Har fått 1 kommentar
Postat i kategorin Okategoriserat

Favorit i repris: Ungkarlens paradis

(Skrivet 30 januari, 2005)

Jag ska aldrig gifta mig.
Jag ska aldrig städa.
Jag ska aldrig raka mig.
Jag ska aldrig duscha.
Jag ska aldrig sänka volymen.

Jag ska bo i ungkarlens paradis.

Det är fredag och jag hör min mors ljuva stämma:
- Nu åker vi till Umeå, ha det bra!
Orden ekar i mitt huvud.
Åker…åker….åker… åker… åker… åker…ÅKER…Fält?!
Nyckeln vrids om, mamma låser som vanligt in mig.
”Vill ju inte att någon ska stjäla dig”

I vanliga fall skulle jag blivit lätt irriterad och mumlat elaka saker om kärringens kommande
demens. Men denna gång lät jag det bero, och började istället att stöka ner i valda delar av huset. Som sig bör, slängde jag kläder på mitt rumsgolv, bar upp odiskade tallrikar jag föreberett under natten och hällde ut chipssmulor på golvet.
Allt för att få till den rätta stämningen.
In med en snus, sätt igång teven, maxa högtalarvolymen och slå på lite musik…
… musik var det ja, vilken musik har egentligen det rätta ungkarlssoundet?
Valet stod mellan skitdåliga Iron Maiden (som t.o.m. jag sjunger bättre än) och gudabenådade R.E.M (vilka låter och ser ut som en finklädd Gardell). Ena valet var macho och ungkarlsaktigt så det förslog, men inget som föll mig i smaken. Det andra mer bögikonliknande och inget för den riktiga ungkarlen, men något som jag verkligen ville lyssna på.
Jag avgjorde det hela genom att spela sten, sax & påse med mig själv och valde en kompromiss – Sonata Arctica.

Jag slet av mig såväl byxor som tröjor och strosade runt i mina fina kalsonger.
Men än hade jag inte förtjänat titeln som riktig ungkarl, ty det riktiga mandomsprovet när det gäller ungkarlsemblemet är maten.
Du kan vara hur svettig och äcklig som helst, du är fortfarande ingen riktig ungkarl om du äter fel.
Under kategorin fel faller:
Grekisk sallad
Filé
Potatisgratäng
Fisk i alla dess former
Pasta
Köttbullar
Rätt mat är:
Pan-pizza

Men som vanligt räcker det inte bara med maträtten, den måste tillredas på ett adekvat sätt.
Ungkarlens recept till den fulländandet Pan-pizzan:

*Ett stycke Billys Pan-pizza
*En mikrovågsugn

*Klipp bort ena hörnet på Pan-pizzan
*Placera den på en tallrik och ställ den sedan i mikrovågsugnen.
*Värm den på full effekt i 2 minuter och 45 sekunder (att det står endast 2 minuter på förpackningen får ses som ett produktionsfel).
*Ta ut Pan-pizza ur mikrovågsugnen och låt den stå i rumstemperatur i 20 minuter.

Voila!

Oscar Johansson…
… som njuter av den sista ungkarlshalvtimmen i sina sidenkalsonger med Blondie – Maria i bakgrunden ätandes en två dygn gammal Pan-pizza.

Publicerat klockan 13:02, den 28 augusti 2009
Har fått 0 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat

Blogaholic är som senap på glass

Jag sitter med sajtadmin för blogaholic - yes, jag har connections - och försöker banka lite vett i honom. Jag förklarar att det är mycket som saknas, han kontrar med strunt. Här kommer vår konversation i repris:

Konstantin Baimboutzoglou säger (11:36):
 DU SUGER

fredric säger (11:36):
 blogaholic är bra

Konstantin Baimboutzoglou säger (11:37):
 jag tycker att jag som konsument har rätt att kräva vissa saker

fredric säger (11:38):
 nej

fredric säger (11:38):
 du som inte fattar

fredric säger (11:39):
 grejen är att det är lite svårkodat iom den sjukligt avancerade sidan som jag har byggt!

fredric säger (11:40):
 jag är proffs

Är det såhär man ska behandla sina användare?

Publicerat klockan 11:46, den 28 augusti 2009
Har fått 0 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat

Värre än svininfluensan

Jag fick igår reda på att min nollning börjar redan ikväll. Tyvärr hade nollningskommittén glömt att skicka ut välkomstbrevet, så det fanns inte i vår planering utan vår flytt går på söndag.

Pissfittor hela högen.

 

Publicerat klockan 11:36, den 28 augusti 2009
Har fått 0 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat

Kärleksbrev till Fredric Bohlin

Hej Nallen,

Hur mår du idag? Jag mår bra.

Idag har jag börjat blogga på din sajt. Den är jättefin. Föutom att den saknar ungefär allt som alla andra bloggar har.

Jag vill inte ha samma utseende som alla andra, men jag kan inget om css. Fixa  nu så att det finns färdiga mallar man kan välja mellan. Det är ju bara att sno från wordpress!

Hoppas du har det bra på jobbet.


Puss.

Publicerat klockan 00:29, den 25 augusti 2009
Har fått 3 kommentarer
Postat i kategorin Okategoriserat